Category: Vardag

min-våningssängMitt nördiga rum består bortsett från en fet spelhörna (dator givetvis) också av en TV med PS4, Blu-ray och en våningssäng (länk för att bättre förstå). Sängen är utan tvekan det ja fått mest kritik och lovord från så jag tänkte skriva lite om det då det verkar som många har svårt att förstå.

Jag bor fortfarande hemma av naturliga skäl och det är inte världens största rum jag har att möblera i. Spelhörnan är ett givet kort och lika så är TV:n. Jag kollar mycket på e-sport och jag brukar även ha vänner över för att kolla tillsammans med. DreamHack Winter 2015 som ligger drygt en månad bort är ett typiskt exempel på ett event vi gärna kollar på. Vi brukar även nörda oss lite extra genom att lana tillsammans och se de matcher som vi tycker är viktiga och när väl semifinalerna närmar sig sitter vi bänkade framför TV:n.

Våningssängen gör att jag får flera fördelar. Vanligtvis sover jag nedtill och använder ovandelen till förvaring av kuddar. Vid besök bygger jag om och flyttar ner kuddarna för att göra den nedre delen till en soffa. Under ett event som DreamHack kan jag då sova där uppe utan att behöva göra om processen gång efter gång. Efter eventet flyttar jag ner sängen igen.

Den nedre delen av våningssängen är mycket bredare än den där uppe. Den nedre är på 120 cm bred och den övre är på 90 cm så det är inte bara av lathet som jag väljer att hellre sova där nere i vanliga fall 🙂

I och med att jag har en våningssäng så kan även en av mina kompisar enkelt sova över. Detta är inte ovanligt om finalerna går en bit in på natten och vi ändå sitter och lanar. Utan våningssängen hade vi fått sitta i min säng och titta och jag tycker inte det är riktigt fräscht åt något håll.

Så för er ungdomar som har tight med plats så kan jag starkt rekommendera en våningssäng då ni får bra med flexibilitet och får plats med extra sängplats och soffa på samma plats som en säng annars skulle tagit.

Nu kommer jag väl inte bo hemma många år till men tills dess så kommer den förbli en väsentlig del av mitt rum.

Ny-TV-bänk

Jag har beställt en ny TV-bänk till mitt rum och tror den kommer bli riktigt snygg där. Mitt rum är ganska stort och jag uppskattar det till ca 20kvm, kanske något mindre. Det gör att man får plats med sånt man inte annars skulle få i ett vanligt ungdomsrum, som t.ex. TV-bänken med en 55″ Samsung 3D LED-TV 😀

TV-bänken kostade 1500 kronor och levereras om ca 2 veckor hem till mig. Den är stor nog för att rymma min HTPC, Xbox 360, Playstation 4 och digitalboxen så man kan se roliga kanaler. Där är dessutom extra förvaring på sidorna så man kan gömma fjärrkontroller, filmer, spel och lite annat skoj.

Jag bor fortfarande hemma men håller på att samla ihop möbler tills dess att jag ska flytta efter studenten om ett år. Fast det krävs att jag får jobb och lägenhet direkt, men det ska jag se till att fixa.

Ett tag var jag inne på att inte köpa en TV-bänk utan istället hänga min TV på väggen och sedan ha ett skåp för all elektronik undertill, men ju mer jag tänkte på det ju mer säker blev jag på att det inte alls är någon snygg lösning i ett vardagsrum även om det skulle fungera i mitt rum.

Det är ingen hemlighet att jag har lite problem med skolan. Jag vill inte påstå att jag har stora problem, för det har jag inte. Men om man tittar på betygens utveckling så går de tyvärr åt fel håll. Min mamma är väl som många andras mammor och vill inte att datorspelen ska förstöra mins skolgång och de fria tyglarna har satt sina spår. Nu läser jag på gymnasiet och att ta eget ansvar är en del av det hela, så döm henne inte 🙂

Det hela har egentligen handlat om motivation från min sida och där jag funnit framförallt matematiken som otroligt tråkig. Jag har hoppat över hemuppgifter och fått göra de efter inte bara en, utan ofta ett par tillsägelser av läraren. Jag tycker jag klarar mig fint eftersom proven visar på C och ibland D i betyg, men det tycker inte mamma.

Varken matte, engelska eller svenska har varit svårt för mig. Jag hade inga problem att lära mig räkna lite enkelt innan jag började skolan och engelskan har jag fått från mitt intresse av datorer, datorspel, TV-serier och filmer. Jag hatar t.ex. undertexter på en engelsk film och detta gör att jag inte måste lägga mycket tid för att få B i betyg där. Svenska språket är dock urtråkigt men av någon anledning får jag ändå B och C där, vilket i mammas ögon är okej 🙂

Matten var som sagt problemet och eftersom jag tidigare legat på A och B i betyg så är C och D tecken på att något inte står rätt till. Och jag håller med henne! Min motivation är noll för detta just nu och därför vill hon också att jag går en intensivkurs i matte under sommaren. Jag ska alltså läsa matte under en vecka på heltid som hålls av företag som håller i läxhjälp.

Tanken var dock att jag under hösten skulle få läxhjälp efter skolan i matte, men det har jag inte alls någon lust med. Hon tvingande mig dock att läsa på lite om detta och hotade med att ta åtgärder jag inte skulle tycka om, om jag inte agerade. Och jag vet att tillgången till Internet är med på den listan 🙁

Jag hittade en artikel om motivation för anställda som är skriven av grundaren till läxhjälp-företaget Allakando. Jag tyckte det var intressanta tips och undersökte företaget närmare och såg att de höll i intensivkurser på sommaren. Det påminner om när man tar körkort fast man läser skolämne istället och antingen kommer ikapp det man hamnat efter i, eller läser nästa års kurs innan skolan ens börjat.  Jag tyckte detta var ett mycket bättre alternativ och mamma nappade. En vecka kan jag ändå avsätta för att slippa läxhjälp efter skolan under hösten.

Den nya tillbyggnaden av Diablo 3 som släpptes nyligen har gjort att jag skjutit på alla hemuppgifter och läxor som jag kunnat skjuta på. Och med det menar jag att om inte uppgiften ska lämnas in imorgon, så gör jag inte den idag.

Nu sitter jag här, en onsdag eftermiddag med 2 uppgifter som ska vara klart tills på fredag. Dessutom har vi prov på sista lektionen på fredag och jag hade behövt lägga all tid åt det nu. Mamma har hotat med att fixa professionell läxhjälp om jag inte sköter det, men det är kanske just det jag behöver. Någon som på ett pedagogiskt vis hjälper mig att ta ansvar och planera. På så sätt tvingas jag ifrån datorn även om jag helst av allt hade velat spela.

Jag kommer fokusera på uppgifterna och om jag inte hinner plugga så får jag lösa det på ett annat sätt. Så förmodligen kommer skolgången än en gång ta stryk för att jag är oansvarig 🙂

Idag i skolan hade vi en ganska het debatt under samhällslektionen. Det handlade om huruvida det är bra eller dåligt med drogtester i skolan och läraren tog ett neutralt ställningstagande och lät oss elever debattera ämnet.

Till en början tyckte inte jag att det fanns så mycket att diskutera kring drogtester utan antingen är man för eller emot, men att lyssna på allas (mångas) åsikter har verkligen öppnat mina ögon. Det är inte alls så enkelt som man kanske kan tro.

Rent tekniskt är det inte speciellt svårt att ta drogtester på elever då det är ganska enkelt att beställa stickor som man själv kan testa i urin och få ett svar inom några minuter. Det skulle alltså vara ganska billigt att testa varje elev en gång om året vid en tidpunkt denne inte känner till.

Varje individ är dock skyddad av grundlagen och även omyndiga elever kan neka ett drogtest även om förmyndare och skolan påtrycker om att de tycker att det ska göras. Det är alltså bara lagligt att testa en elev om det är frivilligt. Det var läraren som berättade om detta och jag hittar samma information om an man läser Skolinspektionens ställningstagande till drogtester i skolan.

Debatten om det praktiska varade inte så länge men vi kom i alla fall fram till att det kommer så pass många nya preparat att även om man skulle testa elever så är det inte alls säkert att man upptäcker att de brukar/missbrukar droger. Kanske hade obligatoriska drogtester i skolan hämmat användningen av vanliga preparat och ökat användningen av sånt som är svårt att upptäcka.

Det kändes dock som den längsta delen av lektionen handlade om huruvida det kränker integriteten och om man på något sätt kan komma runt detta. Eller om det i vissa fall är mer acceptabelt att påtvinga ett drogtest.

En ganska stor del av klassen tyckte inte att obligatoriska drogtester var en bra idé, men om det skulle kunna vara ett krav för vissa praktikplatser eller udda skolaktiviteter där droger skulle kunna vara en riskfaktor.

Som exempel tyckte vi att gymnasieutbildningar där man har ett ansvar över andra individer skulle kunna kravsättas med ett drogtest. En undersköterska delar t.ex. inte ut mediciner och går ofta bredvid och därför borde det inte gälla dem. Det var däremot fler som tyckte att Barn och fritid skulle kunna testas eftersom de mycket väl kan hamna i situationer som ställer större krav på dem, som t.ex. uppmärksamhet vid utflykter eller när barnen leker.

Vi har själva pratat om att åka på klassresa utomlands och både Amsterdam och Prag har varit på tal. Detta kom faktiskt upp och jag tror alla elever höll med om att gå med på att ta drogtest när man kommer hem. Det skickar i alla fall en bra bild till föräldrar att man har för avsikt att ta ansvar under resan. Det är givetvis omöjligt att garantera det alkoholfria eftersom många kommer vara 18 och 19 år gamla, men det är i alla fall inte olagligt eller lika olämpligt.

Jag förstår verkligen inte hur samarbetet mellan lärare kan vara så extremt dåligt. Jag får förvisso på gymnasiet där man läser lite kors och tvärs, men det borde ändå inte bli så här extremt.

Den ena veckan har man inga hemuppgifter alls medan man i nästa har 5-6 uppgifter som ska lösas när skoltiden är slut. Riktigt tråkigt då det under ena veckan blir enkelt att utföra eventuella fritidsintressen medan det i nästa blir väldigt tight och man inte har mycket övrig tid.

Det bästa hade varit om all utbildning var lagd på skolan. Då hade man vetat exakt hur mycket övrig tid man har, precis som när man ska börja jobba i framtiden.

Jag har passerat 20-års strecket och har inte varit fysiskt aktiv sedan jag med ointresse deltog på idrottslektionerna i skolan. Jag känner dock att jag suttit på min ända framför dator tillräckligt mycket utan att göra något annat och vill nu bli lite mer fysiskt aktiv. Jag har funderat lite på styrketräning då jag tror det hade varit en bra start att börja bygga lite muskler på denna kropp, men jag vet egentligen inte hur jag ska gå tillväga.

Vilket gym ska man ta? Jag vill inte direkt träna med kroppsbyggare eller pensionärer, i alla fall inte så jag känner mig som att jag inte passar in. Jag har funderat lite på Actic men jag vet faktiskt inte. Det verkar ganska dyrt med.

Det hade också varit kul att få upp konditionen lite. Kanske skulle en allsidig träning med en dag styrketräning, en dag löpning och en dag på gemensamt gruppass innehållande både kondition och styrka. Tre dagar känns som något jag skulle kunna klara av. Mer än så kommer nog kännas jobbigt rent mentalt och blir en stor omställning om vad jag gör nu.

Kanske bäst att prata med en PT om vad jag bör göra, men någonting måste hända i alla fall. Har ni något tips så skriv gärna det, det hade uppskattas 🙂